Bus eller Godis - eller inte alls?

När vi flyttade till Torslanda för några år sedan, visste vi inte att radhusområden är dörrknackarnas paradis. Det var augusti när vi flyttade in. De första två månaderna erbjöds vi att köpa fisk, jultidningar, strumpor, kakor, larm och el vid dörren. Vidare kunde vi också blivit frälsta - religiöst eller politiskt - fanns båda möjligheterna flera gånger om. Sen kom oktober och Halloween. Efter det undrade vi vart vi hamnat. Det var ägg på rutorna och otrevliga ungar som ville ha speciellt utvalt godis ("har du ingen mintchoklad?") och helst mycket ("jag fick mindre än henne").

Jag är är kluven till det försvenskade firandet av Halloween. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite malplacerat, lite krystat. För mig är det en amerikanskt tradition som jag firade när jag bodde där - på deras vis och alltid den 31 oktober.

Å andra sidan. Halloween är ju faktiskt inte ens amerikansk tradition från början även om många tycks tro det. Den firades ursprungligen på Irland och i Skottland. Det är ju med Halloween som med det mesta annat vi firar i Sverige. Inte uppfann svenskarna julen. Vikingarna firade ju knappast påsk, och midsommarfirandet firas annorlunda på olika platser i Sverige. Religion, kultur och traditioner överlappar varandra när det kommer till högtider. Vem visste förresten att Alla Helgons Dag egentligen är en katolsk högtid?

De flesta som firade Halloween i Sverige firade nog i lördags, den 29 oktober. Jag vet inte hur många som ringde på vår dörr för bus eller godis då. Vi var inte hemma. Vi var på Halloweenfest.

En skrämmande häxpirat på Halloweenfesten i lördags.

(Tack till Maria för fotot - och för kalaset!)