Tid: 18.30
Plats: Spaet på Marstrands Havshotell
Badtunnan var varm och rosévinet var svalkande. Kvällssolen sken, trots att regnet hängt i luften hela dagen. Den här mamman var ganska trött, men såg fram emot en god middag och en hel natts sömn på hotell. Efter en dusch på rummet tänker mamman att hon bara ska ringa hem och få höra att maken sitter i soffan och att barnen sover. Signal efter signal går fram och när någon svarar är det inte hennes make, utan hennes svärmor. Förvåningen övergår i skräck när svärmodern, med spelat lugn, berättar att mammans make och dotter är på akuten efter en olycka hon inte vet utgången på. Hon säger att ”det är inte jätteallvarligt”. Det spelade ingen roll vad hon hade sagt. Sju mil för långt bort. Mammahjärtat i halsgropen. Det dåliga samvetet dunkandes huvudet. Den tidigare duschen omärklig när svetten samlas i armhålorna. Mamman sköljer ner oron med ett glas champagne i baren, och försöker hitta en skjuts hem.
När: Onsdagkväll
Tid: 18.30
Plats: TV-hörnan hemma i Torslanda
Bompa är på, yngsta dottern är nybadad och den äldsta fladdrar på sitt vanliga sätt runt i rummet. Pappan tycker dock att hon är relativt lugn. Värre kvällar har skådats. Plötsligt snubblar hon till, snavar på ett av alla gosedjur (som tycks föröka sig i obevakade ögonblick) som ligger och dräller på golvet. Hon tar ett steg framåt och liksom segnar ner bredvid soffbordet. Pappan har ett ”upp igen” på tungan, när han ser blodet som sprutar ur munnen på henne. Eftersom pappan, till skillnad från mamman, är en sansad människa i krissituationer som involverar barnen, så tog han sonika dottern i famnen, kände på tänderna och insåg att det behövdes ett tandläkarbesök samma kväll. Tur i oturen, hans föräldrar stod i hallen och skulle just åka hem efter ett att ha passat yngsta hela dagen. Äldsta fick en handduk att hålla för munnen, och satt i pappas knä hela vägen in till stan till tandakuten. Farfar körde, det gick bra, trots att han sällan kör i stan och kommenterade den flera år nya vägen med ett ”har dom byggt om här?”.
Marstrand, 19.45 till 20.30.
Mamman lugnas av arbetskamrater och tänker att hon hamnat mitt i ett test för hur mycket hon håller med om att ”pappa är lika bra som mamma”.
Göteborg, 19.45 till 20.30.
Tandläkaren tar en snabb titt i dotterns mun och säger sedan att de förvisso behöver ta några röntgenbilder för sakens skull, men att de skadade tänderna ska ut. Pappan lyckas framgångsrikt få dottern att hjälpligt vara med på noterna när bedövningssprutan ska tas. Sen kommer tången fram. Den får kommentaren "ta bort den" och pappan inser att han har lite att jobba med om tänderna ska ut samma kväll. Antagligen är den annars så benhårda belsutsamheten hos dottern något rubbad nu när hon är lite chockad och har ont i munnen. Pappan vinner övertalningen och bara minuten senare är 4,5-åringens mjölktandsrad ersatt av en bred tvåtandsglugg på vänster sida. I bilen hem ringer hon själv upp sin mamma och berättar om incidenten.
Marstrand, 20.30:
Mamman inser att dottern är ok och att hon är lugn med sin pappa. Hennes närvaro hos dotern är förvisso önskad av dem båda, men dottern är trött och kommer somna innan mamman hinner hem. Mamman stannar där hon är. Äter middag, lägger sig vid midnatt och ser fram mot en hel natts ostörd sömn efter en lång dag och en chockartad kväll. Sömnen kommer, men avbryts abrubt vid 4-snåret av något, och kommer sedan inte åter. Mamman upplever en ny dimension av föräldraskap. Även om dottern var ok utan sin mamman när hon var skadad och ledsen, så var inte mamman ok utan henne.
Popcorn och fredagsmys funkar med glugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar