I en bubbla

Vilan har infunnit sig. Familjesemester på en resort är som en låtsasvärld. Solen och poolen. Buffén tre gånger per dag ger inga matbekymmer, även om varenda unge går därifrån fylld på socker, snabba kolhydrater och e-nummer. Vila i mun och öra från ord som ”ta av dig skorna” och annat vardagstjat. Någon annan städar ju här. Varje dag. Badkläder ger inga klädval att tjafsa om, och vi är förbi trotset om solkräm. Stora står blickstilla när hon blir insmord och lilla följer exemplet ganska bra; ”Annars dör man, om man inte tar på krämen” hörde jag att storasyster förklarade. Jag sa inte emot.

Först i poolen varje morgon.

Skyffla vatten med en spade, åka båt i barnpoolen, hitta nya vänner, mini-disco, äta glass och dricka så mycket juice man vill. Det enda möjliga abret i det här lätta levernet i fantasivärlden, är väl det här med vuxentid. Den existerar inte i Lollo- och Bernieland innan klockan är 21. Och då har vi somnat. Igår orkade jag fem minuter på balkongen efter att barnen lagt sig. Det är rekord hittills. I morse på frukosten såg jag en kvinna/mamma i ett linne med texten: ”We’re in love, but right now we’re just parents”. Ser jag henne igen ska jag fråga vart hon köpt den.

Morgonpromenad innan resten av gästerna vaknat.

Vad lagar du? Mat. Vadå för mat? Som man äter.