Jag känner mig lurad. Utesluten. Varför har ingen sagt något?! Med exakt 12 timmar och 15 minuter tillgodo sladdade jag in på Willys i mysbyxor för att köpa morgondagens enda viktiga sak.
Klockan 8.45 imorgon bitti ska vi sitta i soffan alla fyra förväntansfulla med tindrande ögon som lyser upp hela radhusområdet. Det kan fortfarande hända. Klockan 09.01 skulle barnen öppna första luckan på TV:s julkalender. Det kommer inte hända.
Jag kan hålla med om att jag inte var ute i god tid, men till mitt försvar så det är ju ändå fortfarande november. Det står ingenting i någon föräldrabok om det här. Hur ska jag kunna veta att julkalendrarna är lika hett eftertraktade som ett besök på toa med låst dörr för en småbarnsmamma? Expediten såg förskräckt ut vid min fråga om julkalendern, som om jag halat upp en pickadoll och begärt saffran i kilopåse så här på fredagskvällen.
- Julkalendern? Den är slut sen länge.
- Va? (jag såg antagligen ut som om jag fått en potta skit över huvudet) Vadå SLUT?
- Ja, den började vi sälja i mitten av oktober.
- Oktober?! (eller kanske snarare så här: OKTOBER?!)
Sen var tydligen konversationen slut. Jag är fortfarande chockad. Vem köper julkalender i oktober? VEM? Är det samma personer som hämtar på förskolan 14.30 varje dag? Samma personer bjuder in grannarna på spontanekologisk middag som lagas över öppen eld? Ni vann den här ronden. Men jag ger mig inte. Nu är det krig. Jag ska dammsuga stan på semlor och lägga dom i frysen, så kan någon välplanerad föräldraförrädare redan i början januari ska få kommentaren:
- Semlor? Nej, dom tog slut i november förra året.
Sitter och skrattar åt just detta inlägg. Helt underbart skrivet!!! Ps råkande ut för samam sak iår. Men sonen verkar glad ändå. Han ser ju luckorna på tv:n. Underbara barn!!
SvaraRadera