Vår femåring har simlektion varje lördag klockan 13.20. Idag var sjätte gången. Idag var också första gången som jag planerade dagen efter att simlektionen började 13.40. Utan stress stod vi och tog av skorna när maken säger att klockan är 13.16. Jaha, sa jag, gott om tid (och undrar varför alla var så hysteriska runt omkring mig). "Byt om i lugn och ro" sa jag till dottern i omklädningsrummet, för att ungefär 20 sekunder senare inse mitt misstag. Med minus två minuter tillgodo, förbannade jag det faktum att det inte finns trosor med kardborre på sidorna till barn, när dottern inte hann ta av dem innan jag satte på henne baddräkten. På väg till duschrummet fick vi parera färdigbadade barn och deras hundra syskon. Eftersom jag gissar att inte alla i dotterns grupp är barn till ensamstående mammor, så vågar jag ställa frågan Varför i h*****e tar man med sig alla sina barn in i duschrummet när en av ens ungar ska på simskola?! Någon dusch hann vi inte med. Jag förberedde ett försvarstal med innehållet att dottern har en vana att bada 45 minuter varje kväll (som ju borde göra att hon inte är så ingrodd av bakterier) eftersom dotterns torra hår gjorde en lögn omöjlig. Det var som tur var ingen övernitisk simfröken så det var ok (för denna gång). Puh!
Väl ute i väntrummet igen, tillsammans med maken och vår yngsta dotter, insåg vi att femåringen nu återigen var i en annan simgrupp än den hon började i för sex veckor sedan. Hon har pendlat mellan de två grupperna som är i bassängen samtidigt. Förrförra gången frågade jag om hur det låg till och fick till svar att hon skulle vara i den grupp hon varit för dagen. Idag var det en annan grupp och en annan fröken. Av med strumporna igen, och in i simhallen för att ifrågasätta dotterns grupptillhörighet. Jag fick till svar att det idag var rätt, men att hon av misstag varit i den andra gruppen två gånger?! Jag hoppas de har bättre koll på barnen när de väl är i vattnet.
Efter simlektionen fikade vi i caféet och 2,5-åringen sjöng Pippi och Midnatt råder för full hals för alla som
inte ville höra. Jag litar inte på mitt eget omdöme här, jag tycker själv det är rätt charmigt när hon sjunger och kan vartenda ord i sångerna - trots att hon är så liten. Hon utförde dessutom en dans som kanske inte var så graciös, men den innehöll, om inte taktkänsla, så i alla fall en hel del koreografi av typen hoppa upp och ner på stället och sen upp och ner på ett annat ställe. Det kan finnas risk att detta enbart är en förvrängning av verkligheten likt de hundägare som säger "åh hen är så snäll" medans hunden i fråga har ett par människofingrar hängandes ur sin dreglande käft. Med detta i åtanke köpte vi en semla åt henne så hon tystnade och satt still
två minuter en stund.
Fikare.
Det var 1,5 timme av vår lördag. Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar